Ordlista

Bild: George Rosvall

Alaria: Västvalariens huvudstad och hem till den västvalariske kejsaren och hans hov. Enligt de flesta västvalar är det Valariens vackraste stad.

Alasar I (historisk): Västvalariens förste kejsare och anfader till alla efterföljande kejsare. Enligt västvalariska historiker utsågs han till hela världens kejsare av Josua, medan östvalariska historiker hävdar att det var hans yngre bror, Albid, som utsågs till hela världens kung. Enligt västvalarisk tradition fick Alasar en bok av Josua; boken kallas nu för Alasars bok och utgör grunden för den västvalariska tron.

Alasar XXXVII: Västvalarnas nuvarande kejsare och arvtagare till Alasar I. Enligt östvalarna är han hertig av Västvalarien. Far till prins Shalarun.

Albard: Den bortgångne kungen av Valarien och far till prins Albrak.

Albid (historisk): Valariens förste kung och anfader till den albiska ätten som enligt östvalarna är Valariens rättmätiga kungahus. Son till Albior och bror till Alasar I.

Albinida: En gång kronprinsessan av Valarien. Albinida försvann spårlöst kort innan hon skulle krönas till drottning och lämnade därmed kronan till sin yngre bror Albard.

Albior (historisk): En mäktig trollkarl som förrådde kung Josua och öppnade portalen till Mardurien i det som valar kallar för den Stora kataklysmen. Far till Albid och Alasar I. Skapare av Albiors kraftföremål och författare till Albiors bok, en manual i filosofi och magi.

Albiors kraftföremål: Tre mäktiga magiska föremål som skapades av Albior: en hjälm som ger bäraren makt över människors tankar, en hammare med ofantlig destruktiv kraft, och en sten som kan absorbera magin ur andra magiska föremål och varelser.

Albrak: Prins av Valarien och son till den framlidne kung Albard den store.

Diomeda: Den albiska drottningen, en gång budbärare till kung Albard den store. Diomeda är dotter till den försvunna konprinsessan Albinida och den veriske prinsen Dilef.

Dorudin Lallusamra: Kapten för prins Shalaruns livvakt och en av Västvalariens yppersta svärdskämpar.

Evighetskällan: En legendarisk källa som sägs ha runnit upp i Evighetsgrottan utanför Josurium, där den sårade Josua försvann efter att ha stängt portalen till Mardurien. Enligt sagorna ska Evighetskällans vatten ha makt att hela både kropp och själ och ge insikt om sanningen.

Fågeln: Josuas sändebud, som flyger med meddelanden från honom till verarnas präst och andra. Den lilla vita fågeln är känd bland vidskepliga västvalar som ”segerfågeln” och anses vara tursam. Väldigt litet är känt om fågeln, men den äger stor kraft, till den grad att till och med monstrens kung Mordok är rädd för den.

Galonierna: Ett västvalariskt folkslag som bor på ögruppen Galonia. Formellt sett regeras galonierna av en egen furste, men i praktik är de ett förtryckt lydfolk till Alasar, som utnyttjar dem för deras kryddor.

Gisell: Tjänarinna till den kungliga rådgivaren Sofara. Barndomsvän till Albrak.

Glädjens bok: Den första delen av boken som Josua gav till Albid, den första albiske kungen. De andra två delarna – Kraftens bok och Profetians bok – avskaffades av senare albiska kungar och försvann, medan Glädjens bok finns kvar och utgör kärnan för den östvalariska tron. Kraftens bok återupptäcktes  i verarnas land under Markus regeringstid. Profetians bok är fortfarande försvunnen.

Golkube: Den nuvarande fursten av Galonia.

Harbin: En av Mordoks fyra magiker.

Ilasa: En pratglad verisk flicka och tidigare personlig tjänarinna till prins Albrak.

Josua (historisk): Valariens förste kung, som offrade sig för att rädda världen undan den Stora kataklysmen. Enligt den östvalariska tron lämnade han tre gåvor till sin efterträdare Albid: en krona, svärdet Poterovix och en bok innehållande texterna som moderna valar känner som Glädjens bok, Kraftens bok och Profetians bok. Enligt verarna och vissa östvalar är han fortfarande levande och verksam. I den västvalariska tron beskrivs han som världens förste kejsare och sägs ha överlämnat kejsardömet till Alasar I.

Josurium: Valariens legendariska huvudstad under den tid Josua var kung i Valarien.

Jätteskorpion: Ett fruktansvärt monster stort som en stridsvagn, med sex mäktiga klor och tre giftiga stjärter. En jätteskorpions gift sägs göra offret sjuk till både kropp och själ.

Kraftens svärd: (Se Poterovix)

Kréerna: Ett sägenomspunnet och tillbakadraget folk som bor i Sydmarkens öken i Östvalarien. De regeras av en matriark och dyrkar ökengudinnan Sirana. I övriga Valarien är kréerna kända som skickliga svärdskämpar och glasmästare.

Kronan: En av talismanerna som Josua gav till Albid innan han försvann. Kronan ger bäraren makt att stänga portalen till Mardurien och att se förklädda monster.

Laerion: En av Mordoks fyra magiker.

Leviatan (historisk): Ett legendariskt monster som sades hemsöka Valariens hav. Enligt sagorna var Leviatan ofantligt stor och mäktig.

Lövgrön: Markus älskade ridfjäril, som han styr genom ett psykiskt band mellan fjäril och ryttare.

Malekor: En av Mordoks fyra magiker.

Mard: Ett monster som liknar en bevingad reptil i människostorlek. Marder är mer intelligenta än de flesta monster och har förmågan att tala. De har också förmågan att använda magi för att förklä sig som människor.

Mardurien: Den mörka värld där monstren har sitt ursprung. Enligt sagorna regeras Mardurien av en mäktig drake som heter Mordok. Världen är sammanbunden med Valarien och Trolyrien av två magiska portaler.

Markus: En vanlig trollpojke från Trolyrien, även känd som Svärdbäraren.

Mordok (historisk): Monstrens kung och ärkefiende till Josua och Valarien. Enligt sagorna är Mordok en väldig, svart drake med otroligt stora magiska krafter. Sfinxkvinnan Xiriana kallar honom för Morbus.

Morteltand: Ett monster som liknar en jättestor insekt med otroligt långa ben, ett huvud som en flodhäst och en kloförsedd tunga. Morteltänder trivs bäst i skogslandskap och kan röra sig snabbt och tyst bland träden.

Parudin: En västvalarisk flyktingpojke som bor bland verarna under de Röda höjderna.

Pelarlunden: En urgammal ruin belägen mellan Blomsterfloden och de Röda höjderna. Pelarlundens mosaikgolv, som täcker en landareal större än de flesta städer, är troligtvis Valariens största konstverk. Enligt Albiors bok skapade trollkarlen Albior Pelarlunden med sin magiska kraft.

Portalerna: De tre världarna Valarien, Mardurien och Trolyrien är sammanbundna med varandra genom tre urgamla, magiska portaler som bara kan styras av vissa personer. Portalerna är enkelriktade; portalen i Valarien leder till Trolyrien, den i Trolyrien (känd bland trollen som Stonehenge) leder till Mardurien och portalen i Mardurien leder till Valarien. Den marduriska portalen förseglades av Josua efter den Stora kataklysmen, men den får ibland en glipa som den albiska kungen måste stänga. Portalen stängdes sist av Albrak när han hade återvänt från Mardurien.

Poterovix: En av talismanerna som Josua gav till Albid innan han försvann. Poterovix, även känd som Kraftens svärd, är i rätta händer ett mäktigt vapen som hugger och parerar av sig själv och som kan skära genom sten lika lätt som vatten. När någon annan än Josuas utvalda Svärdbärare använder Poterovix fungerar det som ett vanligt svärd.

Prästen: En gammal man som tjänar som ledare för verarna. Han sägs ha kontakt med kung Josua och en förmåga att förutse framtiden. Bland icke-verar är han känd som Eremiten och förmodas bo i Pelarlunden.

Pärlehand: Greven av Pärlestad, Stronius Pärlehand XV tjänade också som kunglig rådgivare under Albraks korta regeringstid.

Rebecka (historisk): Den första albiska drottningen, hustru till Albid och hängiven lärjunge till Josua.

Shalarun: Den västvalariska prinsen, son till Alasar den trettiosjunde.

Shurid: En gång rådgivare till Alasar den trettiosjunde.

Sirana: Kréernas huvudstad och namnet på deras ökengudinna (se Xiriana).

Sklorba: Ett monster som liknar en stor, självlysande grön bläckfisk som lever på land och är immun mot magi.

Skräckfågel: Ett monster som liknar en jättestor, vinglös fågel med vassa tänder.

Slagskäft: Ett monster som liknar en elefant med långa, starka käftar. Slagkäftens läte kan höras över väldigt långa avstånd.

Slukare: Ett monster som liknar en jättestor groda med ett huvud som en krokodils. Slukare är inte särskilt intelligenta och blir lätt distraherade av ljus och glimmande föremål.

Sofara: Kunglig rådgivare som tjänar den albiska ätten.

Spindeln: Ett mäktigt monster som har plågat Albraks drömmar. Enligt sfinxkvinnan Xiriana har Spindeln makten att få stjärnorna att slockna.

Syrathys: En mard som bodde i palatset i Albirion, magiskt förklädd till Pallurio, den kunglige läraren.

Sythka: Ett monster som liknar ett levande törnesnår med giftiga taggar. Sythkor förgiftar allt i sin omgivning och drar kraft ur andra växter och djur.

Trolyrien: En märklig värld helt befolkad av ”troll”, ett mystiskt folk med löjliga och förbryllande sedvanor och häpnadsväckande magiska prylar. Trolyrien är hem till Markus, författaren och dig.

Valarien: En vacker värld befolkad av ett folk som kallas för valar. I teorin är hela världen ett enda rike regerat av en kungaätt utvald av Josua. I praktiken är Valarien uppdelat i östvalar, som tror att den albiska ätten ska regera, och västvalar, som tror att det är den alasarska ätten som är Josuas utvalda. De två ätterna har formellt sett legat i krig med varandra i flera hundra år, även om egentliga strider har varit sällsynta. Ibland kämpar de tillsammans mot sin gemensamma fiende: monstren som kommer genom portalen från Mardurien.

Verarna: Ett östvalariskt folkslag som bor i mörka, underjordiska städer under de Röda höjderna. Verarna drevs under jorden för flera hundra år sedan av kung Alborn den fjärde som avskaffade Kraftens bok. Då förföljdes de för sin tro på Josua och än idag är många verar hängivna anhängare till honom. Som en följd av sin underjordiska tillvaro har verarna utvecklat ett starkt mörkerseende.

Xiriana: En magisk varelse som ibland visar sig som en sfinx, ibland som en övernaturligt vacker kvinna, även känd som Sirana och dyrkad som gudinna av kréerna.